Ett lovvärt och på det stora hela lyckat initiativ – så kan jungfruresan för Mediedagarna i Göteborg, MEG, sammanfattas. I kölvattnet av Bokmässans enorma succé arrangerades för första gången en spinoff för mediebranschen. I syfte att belysa, debattera och inspirera potentater från tidningar, tv, radio och digital media.

Tycker glädjeämnena var klart fler än besvikelserna vilket, givet att upplägg och innehåll utvecklas vidare, lovar gott inför en fortsättning.

För ett utvecklat MEG har en funktion att fylla. Inte minst i en tid där redaktionella budskap i allt högre drag är integrerade över flera parallella kanaler känns det välbehövligt att kunna träffas och föra diskussioner om utvecklingen inom flera mediekanaler, inte bara den man själv representerar.

På olika sätt, samt i olika grad i dagliga verksamheten, hör i princip alla aktörer till någon form av mediehus. Att sedan förvånansvärt få fullt ut nyttjar möjligheten att låta det redaktionella samspela är väl en sak, men genom att mötas i sammanhang som MEG kommer förhoppningsvis polletten trilla ned något snabbare.

Några noteringar, ur OTW:s perspektiv:

• TV-kanalhusen gör äntligen kopplingen mellan projekt- och programinnehåll spritt över flera parallella plattformar och optimerat engagemang/lojalitet hos publiken, nu även ur ett varumärkesstärkande perspektiv. Ett samspel mellan tv-rutan, second screens och andra kanaler. Tyvärr vittnade seminariet ”Den uppkopplade konsumenten” om att man fortfarande väljer att närma sig utmaningen utifrån vilka tekniska lösningar som finns tillgängliga istället för att, som vi på OTW har missionerat om, utgå från det innehållsliga för lyfta fram hur avsevärt mycket bättre ett programinnehåll kan bli som har skapats för samspel mellan olika fönster. Låt diskussionen utgå från kreativitet och innehåll, styrt utifrån kanalvarumärket, och såväl nytta som nödvändighet med SmartTV/SocialTV blir än tydligare.
   
• Humoristisk touch och glimt i ögat får inte underskattas för att optimera kraften i ett budskap samt byggandet av ett varumärke. Ett gäng Hollywoodkomiker under ledning av Will Ferrell har skapat sin egen digitala studio, www.funnyordie.com , där de producerar innehåll i sketchform på beställning. Både för mer traditionella medier som film- och tv-bolag men också för icke-medieföretag som vill nå ut med sina budskap. Det opretentiösa och lekfulla gör att allsköns topp-hollywood-kändisar dyker upp i projekten vilket förstås förstärker den positiva uppmärksamheten. Inte ens jag som är grymt färgad kan göra jämförelsen rakt av med OTW men vårt breda kontaktnät med stora publika – och roliga – stjärnor kan vara det som gör att just ditt budskap kan nå ännu lite längre samt som bonus belönas med förtjänad media.
   
• Den rörliga bildens kraft för att förstärka och fördjupa engagemang samt driva debatt. Medan Kony-kampanjen rullar ägnades den amerikanska webb-tv-satsningen Futurestates utrymme.  Futurestates samlar unga lovande filmare för att med korta subjektiva inlägg diskutera allahanda brännande frågor. Inga mallar, väldigt litet förutbestämt om formen och därmed fritt fram för kreativitet utan tyglar som inte bara väcker debatt utan även främjar verkshöjden inom den rörliga bilden. Inte minst för organisationer och myndigheter, samt företag som vill vara branschutvecklande, kan den rörliga bilden som del i den redaktionella lösningen göra underverk.
   
• Alla talar om sociala media och dess kraft. Med all rätt. Som komplement eller understöd för huvudbudskap i annan medieform är sociala medier enormt värdefulla, inte minst mot de yngre demografierna. Många tror att det är laglöst land, en kommunicerande frizon där inga regler gäller – varumärkesintrång, förtal, rättighetsbrott etc. Men det är en sanning med modifikation. Vinges advokatbyrå visade på hur reglerad även denna värld är, problemen är att lagarna blir svårtydda då de är skrivna långt innan social media ens existerade. Detta i kombination med att få prejudicerande case har drivits gör att uppfattningen om laglöst land existerar, men agera med sunt förnuft då det förr eller senare kommer smälla till.

Sist men inte minst. Årets förtroendebarometer visar att den yrkesgrupp som har sämst anseende är journalistkåren, säkerligen till del färgat av de delar av svensk populärpress som syns och hörs mest. Därför, alla ni journalister som älskar ert kall och vill ha välförtjänt uppmärksamhet för att ni gör ett bra hedervärt jobb, sök jobb här på OTW! Uppdragsjournalistiken har gjort en anseenderesa som heter duga, sanden har blivit till guld, och om huvudmålet med ditt värv är att göra avtryck är vår värld perfekt.