Att söka utan ljus och lykta är sällan bra, eller att springa fort utan att veta åt vilket håll. Just nu har vi en tv-värld i total förvirring. Frågar du en programansvarig förnekas säkert detta med kraft, tv-kanalerna har minsann aldrig gått så bra som nu och om det är någon som är vilse så är det du och ingen annan.

Men det är en luftbubbla. OK, de större kanalerna har bra tittande och visst levererar några titlar härligt höga tittarsiffror. Just nu.  Men klockan tickar.

Fram till för två-tre år sedan lanserades det ena nya framgångsrika formatet efter det andra. Men sen hände nåt – plötsligt var det Gamla Godingar som gällde, sånt som tittarna redan var bekanta med och som kanalerna vet hade funkat tidigare. ”Fångarna På Fortet”, ”Superstars”, ”Big Brother”, ”Kär och Galen”, ”Gäster med gester”, ”Gladiatorerna” – listan kan göras lång.

Är just hemkommen efter några dagar på tv-mässan i Cannes dit ”alla” i branschen beger sig för att hitta de senaste, nyaste, hetaste, bästa jätteformaten. Problemet är bara att för ungefär femte mässan i  rad finns inga självklara toppformat med proven trackrecord att hämta hem. Kreativiteten och nyskapandet hos de förväntade formatleverantörerna lyser med sin frånvaro.
Brittiska ”Red or Black” med Ant&Dec lanserades som ett storformat tidigare i höstas men föll som en sten. I Cannes lyfts den fram som en vinnare. Ready-mades som amerikanska ”PanAm” marknadsförs hårt redan på flygplatsen i Nice med långbenta supermodeller i små sextiotalsflygvärdinneuniformer som glider fram bland tillresta mässdelegater. I Usa är serien en flopp.
Allt medan tv-folket desperat försöker lista ut vad härnäst som ska revolutionera branschen – som ”Vem Vill Bli Miljonär?”, ”Expedition Robinson”, ”Idol” eller ”BigBrother” gjorde en gång i tiden.

Nu i Cannes letar en prövad tv-bransch dock vidare med samma frenesi, men i år än mer spretigt. Någon nämner starka pappersformat från Ryssland, nån annan menar att Israel är en ny spännande formatmarknad, asiatiska och sydamerikanska tv-framgångar synas utifrån ett nordeuropeiskt kanalperspektiv.

Allt detta ger möjligheter för bolag som OTW som inte behöver lansera en internationell ägares halvtaskiga format utan istället mitt i detta virrvarr kan lyfta fram våra egna idéer. Allt fler lyssnar allt mer intresserat, såväl svenska kanaler som utländska kanaler och produktionsbolag. OTW och vårt finska systerbolag Susamuru har haft en bra marknad, vi må vara små jämfört med multisarna men vi har bra programidéer som trots vår begränsade röststyrka når fram till fler.

Ta till exempel ”99 saker man ska göra innan man dör” med Erik&Mackan som är en originalidé framtagen av OTW. Internationellt går formatet under titeln ”Bucket List” som nu utländska aktörer tagit option på. Samma gäller för ”Svenska hjältar”, eller ”Everydays heroes” som den engelska titeln är, där kinesisk tv pratar produktion. ”Landskampen”, eller ”Clash of the nations”, intresserar i dagsläget bland annat tyskar och ryssar.

I all denna förvirring har något hänt, mindre bolag med stark egen idéutveckling får luft och utrymme. Och med nya intäkter för optioner och/eller produktion kan vi satsa ännu mer på utveckling av bra programinnehåll, förstås till traditionella broadcasters men också för alla de icke-mediaföretag som nu väljer att flytta marknadsföringspengen alltmer mot redaktionellt innehåll på sina digitala plattformar. Så nästa gång när du suckar över att ännu en Gammal Goding pimpats till nutid kan du glädja dig att just det gör att OTW på sikt kan leverera ännu bättre idéer för just dig och ditt företag.

Anders Knave
VD OTW Media