Till sist har det hänt – en av TV-världens konservativa bastioner har fallit. Åtminstone nästan. Två gånger om året vallfärdar all världens TV-folk till Cannes för hästhandlarmarknaden Mip. I små trånga bås har det sålts, pitchats och kohandlats om TV-program – antingen redan färdiga (s k ready-mades) eller idén (s k format).

En gång i tiden för länge länge sen, på 1900-talet, innan tekniken möjliggjorde telefonsamtal utan fast lina eller programtitt utan kassett och monitor, sjöd marknaden av liv. Alla jagade det bästa och det senaste, hemlighetsmakeri och dimridåer gav marknaden en stimulerande och rolig air av JamesBond-eri.

Det var där och då, under fem soliga dagar på Rivieran, allt måste ske. Dealar gjordes, löften gavs och på flyget tillbaka hem till Sverige satt några vinnare och många förlorare.

Denna bild av Cannes har TV-branschen gjort sitt yttersta för att värna, men det var längesen upplevelsen ens var i närheten. Numera har alla redan sett det nya, förhandlingar sköts hemifrån och eventuella löften är utfärdade vilket har förvandlat Cannes till TV-världens största tillfälle för socialt nätverkande.

Absolut inget fel i det - men under de senaste åren är det så gott som bara relationer som stärkts. För visso under för en nordbo synnerligen mycket trevligare former än hemmavid i mars/april och oktober – fois gras, rosé, bubbel, skaldjur och efter det barträngsel på Grands stora gräsmatta. För skandinaverna dessutom avslutande nattlig kareoke-battle på ”Entrecotten”.

Men när fan blir gammal blir han religiös. Miparrangörerna har själva insett att den bubbla på vilken marknaden levt de senaste tio år är nära att spricka, något måste göras för att få ny substans och ny energi. Historiskt har man visserligen pratat om digital revolution, 360lösningar och ny media men mestadels mer pliktskyldigt som möjligt alibi för dem som år efter år kommer till Cannes.

Men nu på Mip för någon vecka sedan märktes en förändring.

Plötsligt fanns en känsla av seriöst menad ambition, ett skärpt samt till del ändrat fokus och delegater som inte enkom sysslar med den traditionella TV-affären. Second screens och aktörer som Umami och Zeebox var ett naturligt samtalsämne. Gamification, i det här fallet hur traditionella tv-shower och online gaming kan paras – t ex game-versionen av Vem Vill bli Miljonär med South Park-karaktärerna som tävlande, lyftes fram. Nya unga mediekanaler som Facebook, YouTube och Twitter diskuterades såsom konkurrerande hot eller möjliga partners för TV-formatägarna. Till och med urminnes-instutitionen, omvärldsbevakaren och trendspanaren The Wit/FreshTV, öppnar upp för att det numera handlar om mer än ”bara” TV och bjussar på seminariepunkten The Top TV Shows In Social Media samt erbjuder en utvecklad tjänst WitSpotter där man månad för månad kan följa vilka TV-program som fångar mest intresse inom sociala media.

Genom att släppa lite av det gamla och samtidigt acceptera det nya fick marknaden en helt annan energi och nya möjligheter belystes på ett för Mip sedan länge inte skådat sätt. Inte oväntat är det amerikanska och brittiska aktörer som driver denna utveckling, men även ur ett inhemskt svenskt perspektiv uppstod nya möten som med exempelvis Felix Herngrens Pocket Film som är en ny digital kanal där traditionell broadcasting känns befriande fjärran.

För OTW känns förstås utvecklingen mycket stimulerande. Det ”nya Cannes” som glimtade till känns som en kanske än mer inspirerande och självklar spelplats för en aktör som OTW som vill arbeta både med traditionell TV och med starkt innehåll integrerat över flera parallella plattformar. Mip-marknaderna kommer fortsatt vara viktiga för OTW, men nu med vidgat fokus på att även inkludera det som är ”OTW-erbjudandets” storhet – att kommunicera starka historier och budskap i fler mediekanaler än bara en.

En mycket positiv utveckling på det hela taget, som Ture Sventon hade sagt…