Det var torsdagen den 19:e mars. Sedan måndagen hade majoriteten av alla på OTW börjat jobba hemifrån. Det var fortfarande spännande och fascinerande att ha möten på Teams och Zoom. Men trots att jag bara hade jobbat i fyra dagar på hemmakontoret så hade en gnagande känsla av saknad krupit in i min kropp. Det jag saknade var skojet, flamset och det spontana hänget med mina kollegor.

”Känner jag så, så gör säkert någon annan det också”, tänkte jag. I ett försök att glädja dessa personer, och för att själv tänka på något annat i några minuter, så slängde jag ihop en liten talkshowsändning som jag sände ut på vårt intranät. Det var lågbudget, snabbt och enkelt så klart. Jag slog på QuickTime som finns i datorn, ställde upp en bordsmick och körde. När jag filmat klart klippte jag ihop det hela med iMovie. Det tog totalt 45 minuter.

Men jag ville ändå visa mina potentiella tittare respekt och hade vit skjorta, slips och kavaj på mig. Jag hade ställt en fin blomma på det lilla soffbordet som fick agera skrivbord i min ”studio”. Innehållet? Ja, det var ett klassiskt hopkok av flams och trams, babbel och internskämt. Allt med förhoppningen att möjligen glädja någon annan på bolaget. Den enda innehållsregel jag satte för mig själv var att aldrig nämna C-ordet.

Och med det var ”160 sekunder vid 16.00” fött.

Direkt efter att det laddats upp började hälsningar, tummar upp och hjärtan trilla in i kommentarsfältet.

Fylld av hybris byggd på mina kollegors uppskattning fortsatte jag nästa dag med en ny sändning. Och när helgen var förbi fylldes kommande arbetsvecka med ett dagligt program. Och veckan därpå likaså. Till slut blev det väl jobbigt att göra programmet varje dag, så sedan påsk får mina arbetskamrater ett program i veckan istället.

Det är många som i denna förändrade värld skapar innehåll hemma som kablas ut via både stora etablerade mediehus såväl som i sociala medier. Allt för att roa andra och skänka glädje i speciella tider. Det ger en stunds avkoppling och lite humor, något som förstås är enormt viktigt – både för dem som tittar och dem som skapar innehållet. Men en arena som många glömmer bort är arbetsplatsen.

Jag fick direkt bekräftelse av alla mina kollegor att flamset och tramset behövs.

För några veckor sedan föreslog en av mina kollegor för en kund att ”ni borde göra en intern liten talkshow”. Så det gjorde de och jag fick agera konsult och expert och berätta om vilka slutsatser jag dragit av att sitta hemma och försöka ersätta det kollegiala snacket vid kaffemaskinen med en fånig liten talkshow.

Nu har de sänt de första avsnitten av sitt eget magasin. Och även där har antalet likes och kommentarer nåt rekordhöjder på intranätet – gensvaret från svältfödda medarbetare har varit enormt.

Så min poäng är denna: Glöm inte bort hur viktigt det är att våga bjuda på bagatellartat innehåll på en arbetsplats. Kan du eller vet du någon på ert företag som gärna skojar, pladdrar på och har en inneboende Letterman i sig? Ja, då vill jag råda er att sätta igång och producera! Producera en fånig liten talkshow. Eller kanske något annat som är ännu bättre.

Det viktigaste är att göra något som får arbetskamraterna att fnissa till. Något som inte handlar om budgetar, projekt och leveranser. Nej, ett forum där allt det där andra får komma upp till ytan. Det där skojet som är en av de viktigaste delarna av en bra arbetsplats. Det där som vi inte visste att vi saknade innan vi hamnade på vårt hemmakontor, stirrandes in i ännu ett digitalt möte.

Och vill ni ha hjälp att bolla tankar och få stöd i att hitta på ert bolags interna program så tveka inte att maila mig på david.bexelius@otw.se. Svarar jag inte direkt är det för att jag förmodligen sitter där i slips och skämtar med vår kontorschef Annette, gör parodier på Vem bor här eller spelar in mitt succéinslag ”Vad har du i glaset David?”. Men jag svarar så fort min bandning är klar.